Bottled in and thrilled out

För er som trodde att den största faran låg i Thailands nedre "oroliga" provinser, hade fel. Vi blev inte attackerade av rebeller o inte heller fick vi dykarsjuka eller giftbett från diverse insekter/ormar/fiskar. Däremot var det en än gång en taxichaufför som var nära på att ta livet oss. Han slumrade till vid ratten i princip varje minut medan han körde i 140 knyck! Han tog dessutom svängarna så att man kände G-krafterna o det va ett rent mirakel att minibussen inte åkte av vägen. Hursomhelst lyckades vi oss till Koh Lipe med speed boat - vilket var sjukt coolt - med våra liv i behåll.

Koh Lipe är utan tvekan ett av Thailands vackraste öar, men jag hade sjukt svårt att uppskatta det pga fel inställning. För de som förväntar sig att det ska finnas nåt form av nattliv eller folk i ens egen ålder/stadie i livet/relationsstatus är helt fel ute. Min långdragna förkylning gjorde inte saken bättre o jag kände samtidigt att jag var rätt mätt på ölivet i Thailand, iaf rena par o familjeöar. För även om man inte känner det ofta så blir det lite ensamt ibland, trots att jag har min kära ögonsten - Henning - vid min sida hela tiden.

Sista dagen ändrades inställningen o jag började förstå varför folk åker hit, hela atmosfären kring Koh Lipe är rofylld o romantisk. Under nattetid är en promenad längs med stranden är på gränslandet till magiskt. Vattnet lyser upp kring fötterna samtidigt som man svalkas från den tropiska natten en stund. Ljuset beror på små fluorescerande plankton som reagera på rörelse o än en förs tankarna tillbaka till Avatar - för er som inte förstått det vid det här laget så är jag helt förälskad i den filmen.

Så nu är det dags att ta farväl till Thailand, vilket både är synd och underbart. Jag kommer utan tvekan att komma tillbaka nån dag men just känner hur min entusiasm markant ökar, kanske inte så konstigt då ett av livets största nöjen är upptäcka nya kulturer o människor. Som tack för vistelsen fick jag ytterligare en attack från djurlivet; en gigantisk gräshoppa small in i axeln på mig o bet sig fast där. Det känns sagolikt att lämna landet skrikandes likt en liten flicka bland 50 pers, men man får väl sätta lite perspektiv på saker o ting, var ju trots allt tur att den inte bet fast sig på en "annan" plats...




Min rekommendation är lite annorlunda den här gången. Det är en underbar film (på franska) av Max von Sydow o handlar om Elle chefredaktörs tankar kring sin hjärnblödning och dess konsekvens, locked-in-syndrome. Är kanske ett av årets absolut bästa filmer så den måste ses! Diving Bell & The Butterfly.

P.S. Franska kvinnor är så otroligt vackra att jag funderar på att lära mig språket D.S.