Det har kommit till min kunskap - från Sonja - att folk fortfarande läser bloggen, så varför inte ge den ett värdigt avslut? Vi börjar med Rarotonga o så får väl USA komma om ett par dagar..

Paradiset Rarotonga! Jag är som vanligt lyrisk överlycklig, så det är bara att kolla på bilderna för de annars så "vackra o poetiska" beskrivningar jag brukar göra. Jag är dessutom kollapsande trött med snittsömn på 3 timmar de senaste 4 dagarna o svagt magsjuk där jag knappt ätit de 2 senaste dygnen att jag helt enkelt bara effektivitet o sömn i tankarna.

Stället vi bodde på hette Backpackers International (jag vet, borde vara tvärtom) o drevs av en helt underbar o mysig familj. Allt var en enda stor social area med världens sötaste katt - Princess - o sötaste lilla 7-åring - Latisia. Atmosfären var sagolik o såvida du inte var totalt socialt handikappad - som vissa fransmän - så var det omöjligt att inte skaffa nya vänner.

"Va fan ska vi göra i 7 dagar på en paradis ö med en massa honeymooners?" Ironin var att vi nu önskar att vi kunde ha stannat längre, för ja, vi gick bl a miste om billigaste/bästa djuphavs- o sportfisket på jorden, schyssta rides på beach buggys o att åka till ett ännu finare paradis - Aitutaki. Det sistnämnda visar på hur löjligt vacker den här planeten är - kolla bara på bilderna jag lagt upp på "fula" Rarotonga.

Vi hann dock göra fyra riktigt coola grejer. Det första vi såg till att göra var att dyka, för att ön är nämligen känd för att ha ett världens bästa siktdjup när det kommer till revdyk. Under dålig dag hade dem 35m, vilket motsvarar det absolut bästa vi sett - kolla bara på Thailand-bilderna som "bara" hade 30m. 70 till 80m siktdjup var tydligen vanligt, vilket är sinnessjukt!

Sen stack vi ut på ytterligare en crossing. Denna var dock mycket kortare än vulkanvandringen - ön har nämligen en omkrets på ynka 32km - men det var oväntat att det skulle vara så mkt farligare. Vissa passager var max en fot breda, riktigt hala o hade fall på minst 50m...vilken sida du än föll av. Min höjdrädla är inte riktigt borta märkte jag då jag gnällde en hel del o kravlade genom större parten. F som i fegis.

Nåt som jag inte var beredd på var att se de traditionella Maori danserna o tillagningen av deras nationalrätter - Umo. Där det var vackert att se hur dessa damer o herrar rörde på sig var klart mkt mindre graciöst att se en gris dö sakta - de träffade inte hjärtat - o det var minst sagt en bisarr historia. Nåväl, maten - o grisen - var i alla fall riktigt god om än lite väl söt pga av all taro, guava o banan.

Slutligen gjorde vi roadtrip runt ön, vilket var riktigt coolt då vi satt o speedade iväg med en Mazda MX5 för ynka 125kr dagen! Vi såg att ön hade en del mer att erbjuda o än en gång önskade vi att vi hade kunnat stanna kvar ett par dagar bara för att sola o njuta av utsikten..


Band of Horses - The Funeral

P.S. Hennings version kommer att komma, men som vanligt måste ett par njurslag delas ut innan han levererar D.S.

// Bloggens Eldsjäl o Planetens Härskare (vare sig ni vill eller inte)