Hey mister, I love your beard. Can I touch?

Jag har länge undrat vad jag gillade absolut mest med vår jorden runt resa, men jag kan nu - utan tvekan - säga att dykning är pricken över i:et för vad livet har att erbjuda. Det må låta konstigt att jag gillar en tillvaro där man absolut inte kan prata eller kommunicera värst mkt, men kanske är det just därför jag gillar det så pass mkt. Allt där nere är så mkt vackrare än nånting annat uppe på land o visst, det är en livsfarlig miljö, men jag förblir rofylld o bortom lycka bland alla fiskar o koraller nere i det blå.

Första anhalten: Tulamben! Den här platsen är känd för en enda sak: Skeppsvraket USS Liberty. Vi har aldrig gjort nåt liknande dyk (trots de 40 dyken innan) o än en gång så lyckades jag få den magiska känsla jag alltid eftersöker. Dels för att det var otroligt coolt, men kanske mest för att det var mer än ett år sen sist.

Andra anhalten: Sanur/Nusa Penida/Crystal Bay/Manta Point! Det var förmodligen första gången jag o Henning var riktigt nervösa inför ett dyk. Vi hade hört o läst en hel del skräckhistorier om underströmmar, surges, swelles m.m. "If your not an exxperienced diver: Don't risk it!!" Men efter tusentals kronor spenderade för att se den där förbannade mantan så kände vi oss tvungna, speciellt med tanke på att det var 95% chans att se en! O vet ni; Vi såg minst 4 st!!! Gigantiska o ofattbart graciösa varelser. Det var helt klart värt vartenda öre...o det var en jävla massa ören.

Även Crystal Bay erbjöd nåt unikt: Mola-mola (sunfish). Den här fisken är likt mantan extremt stor o även en relik bland fiskar som existerar än idag. Denna är sjukt sällsynt så den såg vi inte, men jag blev chockad av hur pass vacker platsen var. Kanske de mest färggranna o levande koraller vi nånsin sett.

Slutligen: Jag tror ärligt talat att maten här i Indonesien t o m är godare än den i Thailand. Man upplever den ena smaksensationen efter den andra..o då har vi inte ens hunnit avverka så många restauranger som vi kanske hade velat.

// Glad-smURFen (antar att jag måste initieras på nåt sätt)

Paradise

Oj...oj...oj. Hela idén med att åka till Bali var i princip att bara surfa o sola, men efter några små turer inåt landet så stuvade vi om våra planer och ja...låt oss säga att det inte surfats värst mkt den senaste veckan.

I väntan på att Henning ska lägga upp sin del av bloggen - vilket föga förvånande tog sin tid - har följden blivit att det hänt en hel del. Så jag får ta den "korta versionen" (ja citattecknet är där för att jag är fullt medveten om att min korta version i era ögon är lika långt som Stieg Larsson trilogin...den här förklarande texten hjälpte troligen inte så mkt för att korta ner det hela...o det gjorde inte förklaringen till förklaringen heller...osv).

Så! Vi såg Uluwatus klippor, Dreamlands vackra kustområde, Padang Padangs lilla exklusiva strand o mäktiga vågor o Blue points ännu mäktigare vågor. Blue point hade varit en god plats för kussarna i Al Qaida att rekrytera självmordsbombare, för det rådde en enorm brist på självbevarelsedrift bland surfarna - 5m höga vågor o enbart rev om man misslyckade att ta dem.

Vi tog ett litet stopp i Kuta för att förfina vår egna kunskaper innan det var dags igen för nästa plats; Gilli öarna!! Den här platsen var allt jag nånsin önskat mig; Ett paradis fritt från motorfordon o alla dessa gudsförgätna försäljare. Hela ön var enbart o bara en rofylld plats med en strand som sträckte sig runt hela ön o erbjöd allt från cykelturer o kajakande till underbar lokalmat (Warung). Det enda jag inte lyckades komma undan var dem sextokiga katterna o det faktum att vi aldrig lyckas fånga fiskjävlar utomlands, men sen så kan man inte heller få allt i livet.

Jag hade sååååå gärna stannat kvar, men surfning samt dyk lockar nu med sin charm o det är dags för nästa resmål: Tulamben.

// Shaq

P.S. Att sola är tydligen en konst, för vad jag än gör så blir det bara fel. Som vanligt så är det inte helt förgäves, för att skavsåret som aldrig läker (Henning) får sig dagligen ett gott skratt.

Roadtrip!

Heyyoo!

Det har hänt mycket sen senaste inlägget och trots att dagarna här innebär 24h relaxing så är det fruktansvärt svårt att ta sig lite tid för bloggande. Antar att jag får ge upp tanken att vara lika produktiv som min resekumpan från al jazeera.

Surfformen börjar mer och mer infinna sig och ett antal mäktiga vågor på Kuta Beach har besegrats. Numera är problemet inte att ställa sig och åka med vågen utan faktiskt att kunna följa med vågen i sidled. Bilder är det tyvärr ont om då vår "robusta och vattentäta" kamera ännu en gång sackat ihop. Lär vara den sista Olympuspryl som får syna mitt hem.

Annars har vi stimulerat det kulturella sinnet med en trip till Ubud. Staden är något av en hantverksstad och om man inte kan hugga i sten, måla eller är andlig har man inget där att göra. Resans höjdpunkt kan möjligtvis vara Shad oerhört fina cykelvurpa vid en risoldingsterass. Ett tungt fall rakt ner i gödsel och lera =) Anledningen sägs vara avsaknad av asfalt och att cykeln inte höll samma standard som min.

Folket på Bali är verkligen mångsysslare, man behöver inte gå många meter innan nån gubbe skriker "transport??!...Sunglasses?...passport?...Mushrooms??...Viagra?!" Det mesta finns att få tag på helt enkelt. Förutom den kulturella turen till Ubud har vi även utforskat hela den sydliga delen av Bali. Den här delen är verkligen spektakulär med branta klippor och vågor som är XXL. Riktigt skönt faktiskt att bara titta på när folk som faktiskt vet hur man surfar tar sig an mini tsunamnis. Under roadtripen hade vi två riktigt sköna lokala killar som skötte bilen. Av någon anledningen hade jag fått för mig att bali skulle vara relativt glesbefolkat men trafikstockning har fått en helt ny innebörd. Några nyckelfaktorer för att ha en chans att ens ta sig framåt är att full gas, ha en fet bil som får respekt och att konstant hänga på tutan.

Jakten på en riktigt fin solbränna till påskafton har nu inletts på allvar. Solen är sjukt stark, till och med Shad har bränt sig för första gången. Solkrämen med spf 50 är numera utbytt mot 20 och operation mulatt is on!

/HENNING

Ubud

Vi fann en genial lösning till bed-bugproblemet: Myggspray runt sängens kanter...iiiiiingenjör! Dessvärre fungerar det bara en dag i taget o sprayen tog tyvärr slut inom loppet av två dagar. Nåväl!

Vi flydde problemen genom att flytta till den mysiga staden Ubud, som är känd för sin arkitektur samt mat. Det var märkligt/underbart hur pass mkt energi som hade lagts på alla byggnader samt att hålla hela staden fri från skräp, detta samtidigt som den låg djupt in i landet, mitt inne i regnskogen. Maten däremot var ingen höjdare. Det hade varit en mindre smärtsam kulinarisk upplevelse att äta en rå igelkott.

Sällskap är i enlighet med backpackerlivet en garanti. Vi hade två tyska tjejer som grannar som vi valde att tillbringa kvällen med (oroa er inte Lollipop o Julia, inte natten...eller?). Det här biten med resande är helt klart det som gör hela grejjen, för att alla man stöter på är olika o i många fall lyckas de förvåna en. Mika var t ex en utomordentlig förare, men trots detta var vi inte långt ifrån att finna själens vägval vid floden Styx. Resans första flopp blev dock ett faktum: "Ett spektakulärt träd fullt med spektakulära fåglar" var lovat, men det enda spektakulära var att myggorna inte tuggade på Henning eller brudarna...dem tuggade bara på mig.

Landskapet i Ubud var bortom denna värld! Regnskog full av liv, risfält så långt ögat kunde nå samt floder som skar genom hela bygden vilket gav platsen sin unika karaktär. Jag älskade allt utom slutet av cykelfärden genom risfälten, men den delen är jag rätt säker på att vår kära Henning gladeligen kommer skriva om...eller iofs uppskattar jag inte att apor - än en gång - lägger en brun kabel på mig, men med tanke på den heta solen så skadar det ju inte att "återfukta huden"...som viss blond tönt sa.

// "You arab?"

Jag hatar Olympus ända in i själen

Ingen kamera = inga bilder :( men en ny är på ingång! Nåväl, det finns lite läsning för det (o lite stulna bilder fran Google);

Jag vet att jag sa att sömn skulle bristvara, men aldrig nånsin förväntade jag mig det här: bed-bugs!! Fem månaders resa o jag fick aldrig stå ut med denna hemska skapelse, men den här gången kommer jag tydligen inte undan. Henning å andra sidan - som för övrigt hade ett helvete med detta i Thailand (hihi) - sover helt obekymrat i sängen bredvid.

Så varför just nu? Jo, vi bytte boende! Det här stället bara aningen dyrare, men så många ggr mer lyxigare o bara 200m till stranden! Dessvärre så måste jag lägga allt lyx åt sidan för det enda jag vill just nu är sova i fred. Det är den största lyxen av alla. Så vi ska byta tillbaks till "El Disgusto Del Grande" aka "Banayasa Hotel" imorgon.

Nåväl, detta har inte hindrat oss från vågorna o den goda, billiga maten så jag är lyckligare än nånsin just nu. Jag t o m ett bett i ögat o skriver fortfarande bloggen blint med glädje.

Så fort jag får full syn igen ska vi även börja planera lite dykande o jag vet inte vad jag älskar mest; surfning eller dyk, men jag vet att livet inte kan bli så mkt bättre än så här.

// Gennaro

P.S. Tydligen har jag blivit kändis här på Kuta. Alla verkar känna mig tack vare denna hetsiga o håriga lilla italienare. Rätt roligt med tanke på att jag trodde att skägget skulle leda till trubbel o inte skoj.