En röjd stjärt är ett faktum! (OBS gårdagens nyheter och lite nytt!)

Nya Zeeland är avklarat och det med livet i behåll. Mina kära skinkor har dock fått sig en rejäl omgång av kärlek från några stenblock. Det var under en av våra mer ambitiösa åtaganden en 20km walk samt bestigning av mount Nougroru (2300m) som olyckan var framme. Vägen upp för berget tog hårt på Shaden trots att det var likt hans hemtrakter. Löften om vadträning kom halvägs upp, mycket spännande och se om man hittar han vid vadpressen i höst. Ner däremot blev lite av en mardröm för mig med en aning större fallhöjd och några missbedömningar. Resultatet en babian röv och många plågsamma biltimmar.

Annars har vi plussat på lite saker på adrenalin fronten. Ett galet skydive på 5000m fick kinderna att fladdra fint. Känslan att sitta i ett litet propellerplan på en sådan höjd är awesome =D Speciellt med ena dörren är öppen och man funderar kring om selen verkligen är rätt fastspänd. Nervigt värre! Min guide var lite xtra galen så han satte sjuk spinn på oss vilket gjorde allt bara bättre. Plötsligt var marken skrämmande nära och man undra lite smått om killen slocknat men tur nog så ploppade skärmen ut till sist.

En 5-gradig (galnaste nivån) forsränning i Rotouroa har oxå klämts in. Routorua har massa svavelkällor vilket leder till en sjuklig fislukt. Hur folket tänkt som bosatt sig där är ett mysterium för mig för den ruttna ägg känslan gräver sig in i själen. Som tur är var forsränning billig och exakt så galen som man förväntat sig. Ett 7m(!! världens högsta drop) vattenfall passerades och man fick verkligen hålla i sig för kung och fosterland då hela båten var under ytan ett tag.

NZ bjuder även på heta källor. En kväll spenderas i en av dessa med två tyskor och en mycket skum snubbe. I efterhand har vi pusslat ihop att han var helt naken och det är inte kul nyheter då han ganska ofta rörde sig runt och sa något i stil med "hmm can I squeeze by".

NZ i all ära men min läggning när det gäller semester så får det gärna innebära lite mer sol och beach. Detta har Rarotonga infriat med råge. Helt sinnesjukt klart vatten och snorklingen var top notch i lagunen. Fisk överallt!! Om man trots allt ska snacka lite skit om ön så är det att vågorna bryts på revet så surfningen fick läggas på hyllan. Det var dock några franska proffs som var där och även de kom hem med ryggen i en ny konfiguration. Rarotonga såg på förhand ut att bli en seeeeg vecka med absolut inget att göra. Det börja riktigt dåligt då flyget bara var packat med 40+ taggare och det kändes som om det luta åt en vecka med te och tidiga kvällar.

Tur nog var det inte alls så illa. Vi hamna på kanske bästa hostelet genom hela resan med hur skönt folk som helst. Allt var oxå oväntat billigt så det blev många härliga burgare (med rödbetor! oväntat gott) och några ytterligare dyk. Är uppe i 40 på 4.5 månad vilket är fint jobbat. Bara 20 kvar om man skulle få för sig att jobba som divemaster men det krockar lite lätt biotech planerna. Rarotongas island crossing var något i sin egen klass. Tät djungel, galet fin viewpoint och total avsaknad av säkerhet. Man gick verkligen på en smal stig med stup på var sida och ibland var man tvungen att använda kedjor för att ta sig förbi vissa platser.

På ön blev det även lite "back to basic" med Umo mat. Romeo vår lokala källa fixa en gris som styckades upp och sedan tillagades med hjälp av en grop och heta stenar. Mycket delicous resultat och så har man fått sin dos av kultur oxå.

/Heinrich

Ny dag, nya äventyr. Vi hade nu äntligen haft en natt i en vanlig säng - vilket var den första på en vecka - men det gjorde oss knappast starkare då vi som vanligt bara fick 6h sömn...men klart skönare än ett effing bilsäte iaf. Nu hade vi hamnat i staden med den tunna skorpan, Rotarua, som delvist var känd för sin forsränning, men framförallt för att den luktade ruttna ägg! Vätesulfid var namnet!

Tyvärr var landets värsta forsränning för farlig, så vi fick nöja oss med den näst bästa...som i o f s hade världens högsta kommersiella fall på 7m, så illa var det inte för det! Här fick vi dessutom grymt värde för pengarna, då det enbart kostade oss 350kr!! Det va KALLT, men nu hade våra kroppar vant sig vid att bli chockade att vi enbart hade sinnessjukt kul!

Vi skulle egentligen stuckit in på en av deras parker med heta källor o kokande lerpölar, dock skippade vi detta för det kostade lite väl plus att jag höll på att spy av den vedervärdiga doften. Ofattbart äckligt! Varför skulle man betala för det liksom? Jag hade gärna sett en gejser, men fan, det är ju bara en enda vattenfontän...men vill fortfarande se en för det! En kort tur till Island bör lösa det, nära o bra =)

Vi åkte sedan till Raglan, där Henning föll pladask för platsen o jag måste personligen medge samma sak, lätt en av de finaste städer vi varit på med en gråsvart strand o helt fantastiska vågor!

Slutligen kom vi till Tutaka för att göra resans kanske sista två dyk på Poor Knights. Jag hade förhoppningar om att få se valar, men tyvärr var det fel säsong för både det såväl som hajar. Dock fick jag mig en helt fantastisk överraskning när jag såg att de hade kelpskog, som jag velat se sen jag såg en dokumentär om det. Dock var det inte den stora typen som i Tasmanien eller California, men även här blir o sätta en check i framtiden. En annan unik o uppskattad egenskap var färgen på vattnet, aldrig sett en så fin blå färg. Sen bjöds det även på en riktigt vacker grotta med vackra maomaos o andra små färggranna krabater.

Tack New Zealand, det har varit en obeskrivligt underbar resa.

"I got anally raped"

TAUPO!!!! Måste helt klart klassas som en av de absolut bästa platserna vi varit på! Förutom den grymt vackra omgivningen, så erbjöd denna stad - som Nya Zealands städer alltid gör - massor av äventyr!!

Vad som gör Taupo unikt är att de är en av få operatorer som erbjuder fallskärmshoppning från hela 5000m, samtidigt som den är billigast i NZ! För att göra staden ännu mer spektakulär så har dem även "The Tongariro Crossing", vilket innebär 2 mils vandrande längs med o på en aktiv vulkan. Saken blev inte sämre av det faktum att Mount Tongariro är Mount Doom i "Sagen om ringen"!

Där fanns faktiskt två vulkaner, vi sket Tongariro valde att bestiga Mt Nguruhoe istället för att den - självfallet - är den svåraste, farligaste, emot rekommendationer o högsta (2300m!). Det innebar att vi blev tvungna att lägga till 1km på vår vandring för att klättra 600m uppåt. Äventyrslystna som vi är brydde vi oss inte om vinkeln - som var brutal! - o fick därför skylla oss själva för konsekvenserna. Jag fick 3 krampkänningar, gjorde av med 3 liter vatten o hade en konstant banktanke om att ta livet av mig...det hade liksom varit så mkt lättare.

Att äntligen nå toppen var därför en av de mest underbara känslorna jag någonsin haft. Jag fick ärligt talat tårar i ögonen av att slippa klättra mer. Fast tårarna kom tillbaka när jag upptäckte att jag hade nervägen plus 13km kvar att vandra. Då vi startade på 1000m, så hade fortfarande klättring kvar o mina muskler ville verkligen inte mer. Kvar fanns bara en bedrövad kille. Dock blev jag så lycklig av att glida ner för branten att energin kom tillbaka. Vulkansanden var så pass lös att man kunde åka slalom - utan skidor - nerför. Vi kunde varit lite mer försiktiga för det var knappast säkert. Ironin i det hela var att Henning var riktigt försiktig - jämfört med mig som verkligen levde upp till benämningen bergsturk - o han föll två gånger, inom vilket han rev upp vardera skinka! Själv kom man ner med ett stort leende, dels av skadeglädje - enligt den hatkärlek till relation man får efter 8 månaders resande med en o samma person - o dels av att det var så jä*la kul!! Sen var det bara att bita ihop o gå (o klättra! Usch!) de resterande 13km. Jag må låta negativ, men det här var utan tvekan topp 3 - om inte den bästa - bland resans upplevelser. T o m grabben som tappade tvålen tyckte samma sak.

Kvällen avslutades i en het källa med två tyska sweethearts o en skum snubbe. Jag fick senare veta att han var NAKEN! Hade jag vetat om det hade jag lagt benen på ryggen.

Skydivet då? Surrealistiskt, fantastiskt o skräckinjagande på en o samma gång, men själva känslan är omöjlig att beskriva, måste helt enkelt göras på egen hand. Det enda jag kan säga med säkerhet är att jag kommer göra det igen..


Dance Gavin Dance - Caviar