Det har kommit till min kunskap - från Sonja - att folk fortfarande läser bloggen, så varför inte ge den ett värdigt avslut? Vi börjar med Rarotonga o så får väl USA komma om ett par dagar..

Paradiset Rarotonga! Jag är som vanligt lyrisk överlycklig, så det är bara att kolla på bilderna för de annars så "vackra o poetiska" beskrivningar jag brukar göra. Jag är dessutom kollapsande trött med snittsömn på 3 timmar de senaste 4 dagarna o svagt magsjuk där jag knappt ätit de 2 senaste dygnen att jag helt enkelt bara effektivitet o sömn i tankarna.

Stället vi bodde på hette Backpackers International (jag vet, borde vara tvärtom) o drevs av en helt underbar o mysig familj. Allt var en enda stor social area med världens sötaste katt - Princess - o sötaste lilla 7-åring - Latisia. Atmosfären var sagolik o såvida du inte var totalt socialt handikappad - som vissa fransmän - så var det omöjligt att inte skaffa nya vänner.

"Va fan ska vi göra i 7 dagar på en paradis ö med en massa honeymooners?" Ironin var att vi nu önskar att vi kunde ha stannat längre, för ja, vi gick bl a miste om billigaste/bästa djuphavs- o sportfisket på jorden, schyssta rides på beach buggys o att åka till ett ännu finare paradis - Aitutaki. Det sistnämnda visar på hur löjligt vacker den här planeten är - kolla bara på bilderna jag lagt upp på "fula" Rarotonga.

Vi hann dock göra fyra riktigt coola grejer. Det första vi såg till att göra var att dyka, för att ön är nämligen känd för att ha ett världens bästa siktdjup när det kommer till revdyk. Under dålig dag hade dem 35m, vilket motsvarar det absolut bästa vi sett - kolla bara på Thailand-bilderna som "bara" hade 30m. 70 till 80m siktdjup var tydligen vanligt, vilket är sinnessjukt!

Sen stack vi ut på ytterligare en crossing. Denna var dock mycket kortare än vulkanvandringen - ön har nämligen en omkrets på ynka 32km - men det var oväntat att det skulle vara så mkt farligare. Vissa passager var max en fot breda, riktigt hala o hade fall på minst 50m...vilken sida du än föll av. Min höjdrädla är inte riktigt borta märkte jag då jag gnällde en hel del o kravlade genom större parten. F som i fegis.

Nåt som jag inte var beredd på var att se de traditionella Maori danserna o tillagningen av deras nationalrätter - Umo. Där det var vackert att se hur dessa damer o herrar rörde på sig var klart mkt mindre graciöst att se en gris dö sakta - de träffade inte hjärtat - o det var minst sagt en bisarr historia. Nåväl, maten - o grisen - var i alla fall riktigt god om än lite väl söt pga av all taro, guava o banan.

Slutligen gjorde vi roadtrip runt ön, vilket var riktigt coolt då vi satt o speedade iväg med en Mazda MX5 för ynka 125kr dagen! Vi såg att ön hade en del mer att erbjuda o än en gång önskade vi att vi hade kunnat stanna kvar ett par dagar bara för att sola o njuta av utsikten..


Band of Horses - The Funeral

P.S. Hennings version kommer att komma, men som vanligt måste ett par njurslag delas ut innan han levererar D.S.

// Bloggens Eldsjäl o Planetens Härskare (vare sig ni vill eller inte)

En röjd stjärt är ett faktum! (OBS gårdagens nyheter och lite nytt!)

Nya Zeeland är avklarat och det med livet i behåll. Mina kära skinkor har dock fått sig en rejäl omgång av kärlek från några stenblock. Det var under en av våra mer ambitiösa åtaganden en 20km walk samt bestigning av mount Nougroru (2300m) som olyckan var framme. Vägen upp för berget tog hårt på Shaden trots att det var likt hans hemtrakter. Löften om vadträning kom halvägs upp, mycket spännande och se om man hittar han vid vadpressen i höst. Ner däremot blev lite av en mardröm för mig med en aning större fallhöjd och några missbedömningar. Resultatet en babian röv och många plågsamma biltimmar.

Annars har vi plussat på lite saker på adrenalin fronten. Ett galet skydive på 5000m fick kinderna att fladdra fint. Känslan att sitta i ett litet propellerplan på en sådan höjd är awesome =D Speciellt med ena dörren är öppen och man funderar kring om selen verkligen är rätt fastspänd. Nervigt värre! Min guide var lite xtra galen så han satte sjuk spinn på oss vilket gjorde allt bara bättre. Plötsligt var marken skrämmande nära och man undra lite smått om killen slocknat men tur nog så ploppade skärmen ut till sist.

En 5-gradig (galnaste nivån) forsränning i Rotouroa har oxå klämts in. Routorua har massa svavelkällor vilket leder till en sjuklig fislukt. Hur folket tänkt som bosatt sig där är ett mysterium för mig för den ruttna ägg känslan gräver sig in i själen. Som tur är var forsränning billig och exakt så galen som man förväntat sig. Ett 7m(!! världens högsta drop) vattenfall passerades och man fick verkligen hålla i sig för kung och fosterland då hela båten var under ytan ett tag.

NZ bjuder även på heta källor. En kväll spenderas i en av dessa med två tyskor och en mycket skum snubbe. I efterhand har vi pusslat ihop att han var helt naken och det är inte kul nyheter då han ganska ofta rörde sig runt och sa något i stil med "hmm can I squeeze by".

NZ i all ära men min läggning när det gäller semester så får det gärna innebära lite mer sol och beach. Detta har Rarotonga infriat med råge. Helt sinnesjukt klart vatten och snorklingen var top notch i lagunen. Fisk överallt!! Om man trots allt ska snacka lite skit om ön så är det att vågorna bryts på revet så surfningen fick läggas på hyllan. Det var dock några franska proffs som var där och även de kom hem med ryggen i en ny konfiguration. Rarotonga såg på förhand ut att bli en seeeeg vecka med absolut inget att göra. Det börja riktigt dåligt då flyget bara var packat med 40+ taggare och det kändes som om det luta åt en vecka med te och tidiga kvällar.

Tur nog var det inte alls så illa. Vi hamna på kanske bästa hostelet genom hela resan med hur skönt folk som helst. Allt var oxå oväntat billigt så det blev många härliga burgare (med rödbetor! oväntat gott) och några ytterligare dyk. Är uppe i 40 på 4.5 månad vilket är fint jobbat. Bara 20 kvar om man skulle få för sig att jobba som divemaster men det krockar lite lätt biotech planerna. Rarotongas island crossing var något i sin egen klass. Tät djungel, galet fin viewpoint och total avsaknad av säkerhet. Man gick verkligen på en smal stig med stup på var sida och ibland var man tvungen att använda kedjor för att ta sig förbi vissa platser.

På ön blev det även lite "back to basic" med Umo mat. Romeo vår lokala källa fixa en gris som styckades upp och sedan tillagades med hjälp av en grop och heta stenar. Mycket delicous resultat och så har man fått sin dos av kultur oxå.

/Heinrich

Ny dag, nya äventyr. Vi hade nu äntligen haft en natt i en vanlig säng - vilket var den första på en vecka - men det gjorde oss knappast starkare då vi som vanligt bara fick 6h sömn...men klart skönare än ett effing bilsäte iaf. Nu hade vi hamnat i staden med den tunna skorpan, Rotarua, som delvist var känd för sin forsränning, men framförallt för att den luktade ruttna ägg! Vätesulfid var namnet!

Tyvärr var landets värsta forsränning för farlig, så vi fick nöja oss med den näst bästa...som i o f s hade världens högsta kommersiella fall på 7m, så illa var det inte för det! Här fick vi dessutom grymt värde för pengarna, då det enbart kostade oss 350kr!! Det va KALLT, men nu hade våra kroppar vant sig vid att bli chockade att vi enbart hade sinnessjukt kul!

Vi skulle egentligen stuckit in på en av deras parker med heta källor o kokande lerpölar, dock skippade vi detta för det kostade lite väl plus att jag höll på att spy av den vedervärdiga doften. Ofattbart äckligt! Varför skulle man betala för det liksom? Jag hade gärna sett en gejser, men fan, det är ju bara en enda vattenfontän...men vill fortfarande se en för det! En kort tur till Island bör lösa det, nära o bra =)

Vi åkte sedan till Raglan, där Henning föll pladask för platsen o jag måste personligen medge samma sak, lätt en av de finaste städer vi varit på med en gråsvart strand o helt fantastiska vågor!

Slutligen kom vi till Tutaka för att göra resans kanske sista två dyk på Poor Knights. Jag hade förhoppningar om att få se valar, men tyvärr var det fel säsong för både det såväl som hajar. Dock fick jag mig en helt fantastisk överraskning när jag såg att de hade kelpskog, som jag velat se sen jag såg en dokumentär om det. Dock var det inte den stora typen som i Tasmanien eller California, men även här blir o sätta en check i framtiden. En annan unik o uppskattad egenskap var färgen på vattnet, aldrig sett en så fin blå färg. Sen bjöds det även på en riktigt vacker grotta med vackra maomaos o andra små färggranna krabater.

Tack New Zealand, det har varit en obeskrivligt underbar resa.