söndag 28 mars 2010

Roooadtrip Aussie!

Det var ju ett bra tag sedan man höll i en ratt(ar?). Lägg där till trafik i fel riktning, en blinkers som blivit vindrutetorkare och en för mig ny automatlåda. Sådär lagom ringrostig var det dags att göra Australiens vägar osäkra och som jag lyckades. Hann ju inte många hundra meter innan man fick höra en tuta dåna och det blev några till under resans gång. Tanken var att plöja av två feta nationalparker i närhet till Darwin men vi fick skippa en på grund av översvämning.
Första anhalten blev litchfield national park som var sjukt läckert! En liten favorit blev buley rockholes som var en schysst fors med kristallklart vatten. Blev en hel del stuntande ner i forsen och man fick sig en tankeställare om man ska fylla 24 i sommar och inte 14? Hur som helst heeel skoj =D

Kvällen spenderades på vägen, den spikraka vägen. Det är verkligen helt galna raksträckor här. Blev inte mycket svängande på de 45 milen ner till Mataranka. Att hitta något ställe att parkera bilen på var inte det lättaste för det krylla av skumt folk i den lilla staden. Det hela sluta med att vi stötte på snuten och de sa att vi kunde sova i bilen utanför stationen. Sova i bilen = kass idé kan jag lova. För efter några minuter utan aircon så uppgår temperaturen till härdsmälta. Så fruktansvärt svettigt - ett minne som värmer i efterhand.

Dagen efter for vi upp i gryningen då det inte direkt var någon miljö man låg och drog sig lite extra i. Vi titta in en hot spring och en vidrig mängd stora fladdermöss som sket guano. En sjukt absurd miljö - det var svårt att njuta av den heta källan när man ständigt såg guano bomber komma uppifrån.

Natten därpå blev lite av en skräckis. Efter några avsnitt Big Bang Theory mitt ute i ödemarken bestämde vi oss för att ta en tidig kväll. Det var helt enkelt kolmörkt och om man lämna bilen blev man sönderbiten. Shad hade en bad huntch gällande val av sovplats men vi var för trötta för att köra vidare. Efter en dryg timmes sömn väcks jag av ett brak och sen uppfattar jag röster omkring bilen vilket är mindre skoj då man inte ser en själ. Shad har hypat upp problemet gällande kriminella aborginer så en lätt adrenalin känsla sprids i bilen. Shad vaknar också till - vi sitter och förmodligen skriker till varandra på grund av att båda har hörselproppar. Stämningen är skärrad, fönsterruterna vevas upp för att ge lite skydd och myggnätet är nära att dumpas bara för att snabbt kunna lägga i backen och illa kvickt gasa därifrån. Vi får dock lite vett i kroppen och lugnar ner oss och plockar upp myggnät och schampo flaskan kör ett varv på parkeringen innan vi glider iväg mot närmsta bensinmack.Vem behöver hoppa bungy när man kan spendera en natt ute i outbacken?

Efter två dagars eget race kände vi för lite mer lättsämlta attraktioner så vi kolla in jumping crocs vilket var grymt. Såg Adelaid rivers alfa hane på 5.5m som förlorat 3 av sina 4 ben! En sann krigare som såg sjukt elak ut. Skönt nog kunde bilen lämnas tillbaka lika hel som när den hämtades men med en härlig svett doft. Nu ska det bli skönt med en mjuk säng och aircon!

/Heinrick

































söndag 21 mars 2010

Darwin & National Parks!

Sagan fortsätter, destination Australien. Djungel, sjukt vackra vattenfall, kängurur, fladdermöss, krokodiler o andra reptiler m.m. o jag vill bara ha mer Mer MER!

Nu börjar det fattiga livet där det gäller att hålla i plånboken, för annars drar kostnaderna iväg o det blir en tidig hemresa. Det innebär bl a att sova på diverse platser som inte kostar oss pengar, t ex hyrbilen o flygplatser. Jag tyckte till en början att det var spännande upplevelse, men en vecka senare med 3h i snittsömn så skulle jag faktiskt kunna hänga en kines för en natts ostörd djupsömn. Dessutom är den enda formen av budgetmat on the road chips o stekt kyckling o med samma meny 3 dagar i rad börjar papperskorgar se alltmer lockande ut. Mmm, halvt uppäten majskolv.

Darwin har i princip handlat om enda sak; äventyr. Vi har haft så sjukt kul, tagit våra egna beslut o gjort allt på egen hand. Att ha den här kontrollen över sitt eget liv är en obeskrivligt god känsla, men den kommer till bekostnad av säkerhet. Hennings körning var ett i sig, där han verkade vara fruktansvärt kär i idén att åka med halva bilen utanför vägen, men all things considered gjorde han ett riktigt bra jobb. Jag tänkte även ta en närbild av en orm o upptäckte att dem är mkt snabbare än man trodde, men som tur var valde denna att fly. Australien har nästan samtliga av världens 10 giftigaste ormar men tror jag att denna var harmlös...tror jag. På efterhand var det väl dumt handlat, men det är ingen mening att leva om man är rädd för att leva?

Det enda som inte riktigt höll måttet var Mataranka. Visst det var sjukt coolt med fladdermöss o varmvattenkällan, men ärligt talat; hur helvete ska man njuta när vattnet luktar som Rooneys fötter? Som om det inte var nog blev man dessutom konstant bombarderad med avföring...mysigt!

När vi ändå är inne på avföring: Det borde finnas 3 olika toaletter: En för äckliga människor o två andra för rena/anständiga - en för "1an" o en för "2an". Att trycka på en knapp o hålla rent är tydligen alldeles för komplext för dagens MÄNniskor. Denna unisex-idé är dock för långt fram i tiden, så nu får man istället hoppas på att det kommer nån toalett-Dexter som utplånar alla WC-äcklar...jag är hård, men rättvis.

Btw, Henning är inte snäll när han är hungrig.


Thrice
- To Awake and Avenge the Dead
























söndag 14 mars 2010

Bästa dyket hittills!

"Så här är det. Det här är livet". Så lite småljummen från "Garden State" ska det skrivas om Semporna o det ljuva ölivet i Sipadan. Till att börja med var det sjukt nervöst att ha lagt ut 1100 kr - en enorm summa för backpackers - med sjukdom i kroppen, där sjukdomen beror på dessa förbannade isboxar till bussar, båtar o köpcenter. Förutom att bevara spermier i gott skick så har jag ärligt talat inte en aning om varför dem har det så kallt. Skarpa temperaturskillnader är ju anledningen till varför man blir sjuk o mina stackars lungor får sig en chock varje gång jag sätter mig i en buss.

Dock fanns det fler faror än just dykarsjuka o tryckutjämning. På ön fanns en rätt stor Komodovaran o platsen har samtidigt våldsam historik. För några år sedan släpades en femårig pojke av en numera avlivad o mkt större varan mot dess håla. Bettet var vid halsen o hade det inte varit för en uppmärksam instruktör hade det kunnat sluta riktigt illa. Var dem efterblivna föräldrarna var vet jag inte, men de var fullt medvetna om att ön beboddes av Komodovaraner. Den politiska situationen är inte heller säker här, vilket var anledningen till den stora militärcampgen o antalet soldater. För 10 år sen kidnappades samtliga på ön av filippinska soldater o hölls som gisslan i 6 månader. Det är oroligt än idag, men det är väl inte så konstigt; platsen är en guldgruva för turism o natur/djurliv.

Jag trodde helt seriöst att var omöjligt att toppa Richlieu Rock, men jag hade fel! Det var inte riktigt lika färggrannt men istället var allt så mkt större o coolare! Gigantiska stim av gigantiska barracudor, hajar o jacks var gav en rejäl visuell kick samtidigt som hjärtat satt i halsgropen. Det satte ändå inte stopp för att jag skulle simma in i dem, vilket är min favoritsyssla vid dyk. Jag älskar hur solens ljussken reflekteras på dessa silvriga monster...o jag är fullt medveten om risken, vilket bara gör upplevelsen så mycket mäktigare! (hur mkt än du gnäller om säkerhet morsan)

En sak som jag lagt märke till bland asiater är att de finner stor stolthet i starka motorer. Vi satt i en liten o lätt träbåt, men trots det kände kaptenen att det var nödvändigt att pressa in en 230 hk motor. Förutom att det är lite taskigt mot naturen, så var det sjukt kul! På färden hem fick vi en grym upplevelse genom att studsa fram på de stora vågorna. Det var så starka stötar att det var omöjligt att ta bilder, så det var bara att hålla i, vilket kändes vettigt då nån bara för några år sen bröt ryggen på en liknande färd. Själv tappade jag andan när jag släppte taget en liten stund för att sträcka mig efter väskan o då det var träsitsar så fick ändan en härlig omgång också. Om än genomsura o lite blåslagna så gick vi i land välmående.

"Det här borde bli ett kort inlägg, jag har typ inget att skriva om". Yeah right, tack alla vänner för ert tålamod. Jag har ingen aning om var jag får alla orden ifrån, men mitt skrivande går lika mkt i ett som min mun. Sorry..

Slutligen, det blev inga bilder, vi använder oss Facebook för att komprimera bilderna, så att det inte tar 18 miljoner år att ladda upp dem. Dock är FB lika pålitlig som Judas o Internet här är inte av högsta kvalité, så det får bli nästa gång.

Garden State...det är film btw ;)

lördag 13 mars 2010

En sipp av saltvatten !

Smakar det så kostar det, och som det smakade! Sweet Sipadan ohh sweet Sipadan. Lite advanced diving har varit på tapeten i orörda vatten kring Semporna i sydöstra Sabah. Tyvärr räckte bara budgeten till en dagstur med 3 dyk men vi fick se en hel del både under och ovanför ytan! Sipadan är ö utanför Semporna som erbjuder ett av världens kanske bästa dykvatten. Ön ser ut som en gigantisk cylinder under vattnet med lodräta väggar från 0-1000m. 1000m är ju lite over kill eftersom vi bara titta in de 30 första metrarna men det räckte gott och väl. Vår oerhört feta guide från Canada och en super malay med 10 000 dyk på CV:et visa upp allt man kunde tänka sig. Vi såga massor av sköldpaddor, hajar, Giant travellys, Barracudor, brudar i slimmade swimsuites mm. Detta dykställe måste varit undervattensvärldens motsvarighet till USA för allt var GIGANTISKT. Först nu fattar man varför vissa fiskar börjar sitt namn med Giant =D

Det var väldigt nära att det blev ett fett magplask då en tung förkylning självklart dök upp efter nätterna i regnskogen. Det var nästan helt omöjligt att komma ner till rätt djup för det kändes som öronen skulle sprängas. Försökte med allt - rosa piller från lokala faramacy, snorta saltvatten, nässpray och sittandes nattsömn. Dessa förberedelser i stil med Per Elofssons OS förberedelser gav till sist resultat och jag kunde börja sjunka som en sten.

På lunchen dök en size large Komodo Varan upp som såg en aning lönn fet ut på grund av all junk food han fick. Riktigt coola djur det där!

Önskar vi hade lite bilder att visa upp men vår kamera tål endast 10m så den blev kvar uppe på land.Det var nog allt för idag. Eller förresten, fy fan vad jag hatar dessa VIP bussar. Vad är det för fel på folket från malaysia. Det känns verkligen som höst här inne, drar kallt och enda anledningen till att jag bloggar just nu är att jag behöver lite värme från ibooken. Alla andra sitter påklädda med jeans och jacka och jag undrar bara varför detta frysfack till buss?! Nästa gång ska jag riva fram kraftstället. Okej det var nog allt.

/HENning











torsdag 11 mars 2010

Borneo, det här är så äkta livet ute i naturen kan vara. För min egen del var det min första dröm som kom i uppfyllelse, att trekka i Borneos djungel. Alla förhoppningar som jag hade sen barndomen kom i uppfyllelse; vi såg apor, krokodiler, exotiska fåglar och växter i mängder!

Vi kom till campingen o märkte snabbt att det - förutom elektriciteten i de två huvudbyggnaderna - knappast kunde bli mer primitivt. Samtliga byggnader var av trä och det var knappast så att nån besvärade sig med att sätta upp några dörrar. Så här låg man om nätterna och var fullt medveten o sömnlös över det faktum att råttor, vildsvin, apor eller reptiler kunde dra en vals på pannan. Det var dessutom måttligt skrämmande att bada här pga krokodilerna. Dock hade varit sjukt coolt att ha "Mördad av krokodil" på sin gravsten. Med ett njurslag som ett sista svar hade man utan tvekan kolat med stil.

Sista natten var blev en ren skräckfilm. Till att börja med så är det nåt fel på min blåsa, jag hade liksom redan strålat innan jag drog till sängs men vaknade upp kissnödig för det! Trött o Frustrerad blev jag tvungen att gå 300m i det förbannade mörkret o självklart fick man inte göra det ifred. Först hör jag ett högt hemskt ljud till vänster - förmodligen vildsvin...som är kända för storma o krossa ens knän - för att sedan höra ett ännu värre till höger - men den här gången har jag inte en aning om vad det var. Som om man inte var uppskrämd nog så kom en fladdermus ur ingenstans fick hjärtat att hoppa upp i amygdala! Vid det här laget kände jag att jag likväl kunde kissa där jag stod, för inte fan kunde det bli värre? Kommer till toaletten o upptäcker att jag sannerligen hade fel. Dem där jävla gräshopporna måste ha nåt emot mig. Precis när man äntligen inlett sina förhandlingar med porslinet sätter sig den fula lilla fanskapet på min rygg. Nu kan jag inte direkt röra mig - för annars skulle jag kissa ner hela golvet - så då var det bara att bita i det sura äpplet o "snälla bit inte, snälla bit inte o ta mig fan om ni myggjävlar ger denguefeber" - vilket den o de lyckligtvis inte gjorde. Då jag äntligen fått ett positivt tecken sprang jag tillbaka till mitt lilla vita slott, med förhoppningen om att helvetesnatten var över...men icket!! Syrsor, fåglar m.m hade tydligen fått för sig att ha en Rammsteinkonsert, så det var bara att gilla läget o ligga där.

Nu låter som om det vore hemskt men det var ärligt talat raka motsatsen. Jag fick o uppleva allt jag ville och önskade mig. De som skötte campingen var i vår ålder o var helt underbara. Vi spelade lite fotboll i sanden o pingpong på bordet som var direkt gjort av träden precis utanför byggnaden o kvällarna avslutades alltid med sång...o vissa av dem här grabbarna hade riktigt fina stämmor, varav en som t o m hade fått Idol-Kevin att se ut som en amatör. Hans Celine Dion på falsett var så pass bra att det nästan var löjligt.

Det här var första platsen som jag verkligen kände att det tog emot att lämna, jag ville verkligen inte. Det är rätt underligt egentligen; jag kände mig tom men samtidigt lämnade jag Borneos djungel lyckligare än nånsin.

http://www.youtube.com/watch?v=tVx2uCcDXX0
Jag vet, det är sjukt töntigt, men lika bra för det ;)








P.S. Jag har inte lagt upp några direkta naturbilder då jag inte tycker vår kamera rättfärdigar den här underbara platsens skönhet..

tisdag 9 mars 2010

RUMBLE IN THE JUNGLE


Då var man precis hemkommen från en 2 nätters regnskogstur i Sabah, lika så en 100 års färd tillbaka i tiden. Här snackar vi inget rinnande vatten och övernattning i skjul som skulle duga till en ko i Sverige. Första natten var en riktig långkörare där det känns som jag kan räkna antal minuter i beauty sleep på mina egna fingrar. Dels för att mina roommates snarkade och dessutom pratade i sömnen men framförallt på grund av att vår svit saknade dörr så man hade en hel djungelorkester bakom knuten. Det var så där lagom spännande att mitt i natten upptäcka att man var sjukt nödig vilket innebar en 300m promenad i totalt mörker med en 6 kr ficklampa som enda hjälp. Ficklampan gav en stråle av ljus men i gengäld fick man en svärm insekter kring sig. Tankarna svävade lätt i väg till kärnmakaregatan med kakel och golvvärme.

Borneo sägs ju vara the real shit när det gäller djurliv och det kan man lugnt hålla med om. Första dagen stack vi ut på en natt tur på floden som låg precis intill våra hyddor. Det bajsbruna vattnet visa sig innehålla lite av det bästa man kan tänka sig och vi såg bland annat en fet krokodil, stora ödlor och en hel del små apor.

Krokodilen fick en helt klart att både tänka en och två gånger innan man kasta sig i floden trots att de lokal snubbarna låg och gottade sig i vattenbrynet. Ett dopp i det blå brukar ju vara svalkande men det här vattnet kändes som man lika väl kunde kokat nudlarna i. Helt sjukt varmt, 35+?.

Day 2 kunde vi bocka av de oootroligt fula näsaporna...hur har evolutionen kunnat gå så snett? De var sjukt underhållande för de gjorde helt sjuka hopp som fick spiderman att se lame ut. Kanske dags för en ny superhjälte? The Noseman!
Vi fick oss även en titt på orangutanger som visa sig vara lite små skygga av sig trots att de befann sig 20m upp i luften. De såg lagom roade ut att ha oss i närheten och försökte med det mesta för att bli av med oss, bland annat att bombardera oss med sitt eget nr 2. Inte ok!

Det mesta av sökande efter borneos guldklimpar skedde längs med floden men vi hann även med lite sökande till fots. Det tog kanske 5 minuter innan hela jag var vattenfas. Sjukt svettigt! Vi såg en hel del kul bland annat en fågel som slocknat. Snacka om att släppa garden totalt när jag kan klafsa fram och posa med den.

Det där med att hitta en orm var inte det lättaste visa det sig. Guiden vände på varenda stock i skogen men inte hjälpte det. När man precis accepterat faktumet att man bara sett mys-djur förutom krokodilen så dyker den upp på sista stället man letar på eller vill hitta den? På takbjälken utanför stugan ligger en fet pyton. Mmmm nattfrid, eller inte!

Efter några dagar i regnskogen går tankarna osökt iväg till djungelvrål och lite svenskt kvalitets godis men det närmsta man kommer är Lau chips med Seaweed smak - snälla väck mig ur denna mardröm!

/Henning