Borneo, det här är så äkta livet ute i naturen kan vara. För min egen del var det min första dröm som kom i uppfyllelse, att trekka i Borneos djungel. Alla förhoppningar som jag hade sen barndomen kom i uppfyllelse; vi såg apor, krokodiler, exotiska fåglar och växter i mängder!

Vi kom till campingen o märkte snabbt att det - förutom elektriciteten i de två huvudbyggnaderna - knappast kunde bli mer primitivt. Samtliga byggnader var av trä och det var knappast så att nån besvärade sig med att sätta upp några dörrar. Så här låg man om nätterna och var fullt medveten o sömnlös över det faktum att råttor, vildsvin, apor eller reptiler kunde dra en vals på pannan. Det var dessutom måttligt skrämmande att bada här pga krokodilerna. Dock hade varit sjukt coolt att ha "Mördad av krokodil" på sin gravsten. Med ett njurslag som ett sista svar hade man utan tvekan kolat med stil.

Sista natten var blev en ren skräckfilm. Till att börja med så är det nåt fel på min blåsa, jag hade liksom redan strålat innan jag drog till sängs men vaknade upp kissnödig för det! Trött o Frustrerad blev jag tvungen att gå 300m i det förbannade mörkret o självklart fick man inte göra det ifred. Först hör jag ett högt hemskt ljud till vänster - förmodligen vildsvin...som är kända för storma o krossa ens knän - för att sedan höra ett ännu värre till höger - men den här gången har jag inte en aning om vad det var. Som om man inte var uppskrämd nog så kom en fladdermus ur ingenstans fick hjärtat att hoppa upp i amygdala! Vid det här laget kände jag att jag likväl kunde kissa där jag stod, för inte fan kunde det bli värre? Kommer till toaletten o upptäcker att jag sannerligen hade fel. Dem där jävla gräshopporna måste ha nåt emot mig. Precis när man äntligen inlett sina förhandlingar med porslinet sätter sig den fula lilla fanskapet på min rygg. Nu kan jag inte direkt röra mig - för annars skulle jag kissa ner hela golvet - så då var det bara att bita i det sura äpplet o "snälla bit inte, snälla bit inte o ta mig fan om ni myggjävlar ger denguefeber" - vilket den o de lyckligtvis inte gjorde. Då jag äntligen fått ett positivt tecken sprang jag tillbaka till mitt lilla vita slott, med förhoppningen om att helvetesnatten var över...men icket!! Syrsor, fåglar m.m hade tydligen fått för sig att ha en Rammsteinkonsert, så det var bara att gilla läget o ligga där.

Nu låter som om det vore hemskt men det var ärligt talat raka motsatsen. Jag fick o uppleva allt jag ville och önskade mig. De som skötte campingen var i vår ålder o var helt underbara. Vi spelade lite fotboll i sanden o pingpong på bordet som var direkt gjort av träden precis utanför byggnaden o kvällarna avslutades alltid med sång...o vissa av dem här grabbarna hade riktigt fina stämmor, varav en som t o m hade fått Idol-Kevin att se ut som en amatör. Hans Celine Dion på falsett var så pass bra att det nästan var löjligt.

Det här var första platsen som jag verkligen kände att det tog emot att lämna, jag ville verkligen inte. Det är rätt underligt egentligen; jag kände mig tom men samtidigt lämnade jag Borneos djungel lyckligare än nånsin.

http://www.youtube.com/watch?v=tVx2uCcDXX0
Jag vet, det är sjukt töntigt, men lika bra för det ;)








P.S. Jag har inte lagt upp några direkta naturbilder då jag inte tycker vår kamera rättfärdigar den här underbara platsens skönhet..