Bästa dyket hittills!

"Så här är det. Det här är livet". Så lite småljummen från "Garden State" ska det skrivas om Semporna o det ljuva ölivet i Sipadan. Till att börja med var det sjukt nervöst att ha lagt ut 1100 kr - en enorm summa för backpackers - med sjukdom i kroppen, där sjukdomen beror på dessa förbannade isboxar till bussar, båtar o köpcenter. Förutom att bevara spermier i gott skick så har jag ärligt talat inte en aning om varför dem har det så kallt. Skarpa temperaturskillnader är ju anledningen till varför man blir sjuk o mina stackars lungor får sig en chock varje gång jag sätter mig i en buss.

Dock fanns det fler faror än just dykarsjuka o tryckutjämning. På ön fanns en rätt stor Komodovaran o platsen har samtidigt våldsam historik. För några år sedan släpades en femårig pojke av en numera avlivad o mkt större varan mot dess håla. Bettet var vid halsen o hade det inte varit för en uppmärksam instruktör hade det kunnat sluta riktigt illa. Var dem efterblivna föräldrarna var vet jag inte, men de var fullt medvetna om att ön beboddes av Komodovaraner. Den politiska situationen är inte heller säker här, vilket var anledningen till den stora militärcampgen o antalet soldater. För 10 år sen kidnappades samtliga på ön av filippinska soldater o hölls som gisslan i 6 månader. Det är oroligt än idag, men det är väl inte så konstigt; platsen är en guldgruva för turism o natur/djurliv.

Jag trodde helt seriöst att var omöjligt att toppa Richlieu Rock, men jag hade fel! Det var inte riktigt lika färggrannt men istället var allt så mkt större o coolare! Gigantiska stim av gigantiska barracudor, hajar o jacks var gav en rejäl visuell kick samtidigt som hjärtat satt i halsgropen. Det satte ändå inte stopp för att jag skulle simma in i dem, vilket är min favoritsyssla vid dyk. Jag älskar hur solens ljussken reflekteras på dessa silvriga monster...o jag är fullt medveten om risken, vilket bara gör upplevelsen så mycket mäktigare! (hur mkt än du gnäller om säkerhet morsan)

En sak som jag lagt märke till bland asiater är att de finner stor stolthet i starka motorer. Vi satt i en liten o lätt träbåt, men trots det kände kaptenen att det var nödvändigt att pressa in en 230 hk motor. Förutom att det är lite taskigt mot naturen, så var det sjukt kul! På färden hem fick vi en grym upplevelse genom att studsa fram på de stora vågorna. Det var så starka stötar att det var omöjligt att ta bilder, så det var bara att hålla i, vilket kändes vettigt då nån bara för några år sen bröt ryggen på en liknande färd. Själv tappade jag andan när jag släppte taget en liten stund för att sträcka mig efter väskan o då det var träsitsar så fick ändan en härlig omgång också. Om än genomsura o lite blåslagna så gick vi i land välmående.

"Det här borde bli ett kort inlägg, jag har typ inget att skriva om". Yeah right, tack alla vänner för ert tålamod. Jag har ingen aning om var jag får alla orden ifrån, men mitt skrivande går lika mkt i ett som min mun. Sorry..

Slutligen, det blev inga bilder, vi använder oss Facebook för att komprimera bilderna, så att det inte tar 18 miljoner år att ladda upp dem. Dock är FB lika pålitlig som Judas o Internet här är inte av högsta kvalité, så det får bli nästa gång.

Garden State...det är film btw ;)