Byron Bay, en plats där grym surfning möter heta fester och gemenskap. Det är en liten stad o trots att jag hört en hel del gott om staden, så kunde jag inte riktigt tro på att den skulle ha så mkt att erbjuda...men det hade den o mer därtill.
Allt här verkar tagit ett steg tillbaka för att man ska kunna slappna av o njuta av tillvaron så gott som möjligt, lite som ett sommarställe. "No worries" har satt sin prägel på staden vilket märks på dess mysiga belysning, icket existerande drog-policy o uteliv. Festerna är likt andra städer livliga, men inte stökiga. Det värsta får nog en lång blond man ta på sig. Henning Rabalder Tunek lyste upp när han såg att gratishyllan i köket hade cornflakes, åt upp det mesta på rekordtid o gjorde regn med resten (ni ser på bilderna nedan hur pass lycklig han var över detta). Ursäkten? "Nån måste spetsat min drink".
Sällskapet längs med resans gång har varit fantastiskt, men ärligt talat så måste den här underbara mixen av fyra tjejer o en tysk ändå rankas som högst. Minna, en godhjärtad tjej med en helt fantastisk röst, för att inte tala om att hon var en självlärd musiker! Amis - den lite mer emotionella - stod helt klart för sällskapets mest oermotståndliga puppy eyes. Patrick - en givmild person o grym surfare - hade kanske lite för mkt kärlek till Maja men lite för lite för kärlek från andra män. Alexandra - den påstådda "mamman" (märktes inte första natten...eller annars heller) - var den absolut mysigaste. Dock har jag inte en aning om var jag ska börja när det gäller Anna, hon är helt klart resans guldklimp. Jag har förmodligen aldrig skrattat så mkt i hela mitt liv, hon spydde ut det ena skämtet efter det andra o hade så många egna roliga uttryck att jag önskar att jag spelat in varenda en. Bildbevis finns ändå på hennes partytricks, mysfylla o behov att bevisa att hon inte är full...när hon är full.
5 min utanför den lilla staden finns tre lika små stenar - Julian Rocks - som likt staden självt lyckas förvåna en med galna proportioner. Jag har varit och dykt på 2 av världens 5 bäst ansedda dykplatser, men jag tycker ändå att den här platsen tar priset. Det var så sjukt många hajar, rockor o stora fiskar koncentrerade runt klipporna att det i princip var omöjligt att ta in all information, trots att vi gjorde två dyk!
Det var tråkigt att lämna staden, jag hade gärna stannat mkt längre om jag kunde. Några månader faktiskt, för här fann jag ytterligare en passion; surfning. Jag har långt kvar o känner mig långt från klar. Kroppen orkar nog inte så mkt mer för nu, då jag slagit skiten ur axlar, ben och huvud. Dock är jag lyckligt lottad med tanke på hur pass farliga situationerna, var inte klokt att surfa de stora vågorna som nybörjare. Så med ett bra antal sår, blåmärken o en sträckt nacke är jag tacksam för så milda skador o nöjd för en vecka framöver...sen är det dags igen!!
Allt här verkar tagit ett steg tillbaka för att man ska kunna slappna av o njuta av tillvaron så gott som möjligt, lite som ett sommarställe. "No worries" har satt sin prägel på staden vilket märks på dess mysiga belysning, icket existerande drog-policy o uteliv. Festerna är likt andra städer livliga, men inte stökiga. Det värsta får nog en lång blond man ta på sig. Henning Rabalder Tunek lyste upp när han såg att gratishyllan i köket hade cornflakes, åt upp det mesta på rekordtid o gjorde regn med resten (ni ser på bilderna nedan hur pass lycklig han var över detta). Ursäkten? "Nån måste spetsat min drink".
Sällskapet längs med resans gång har varit fantastiskt, men ärligt talat så måste den här underbara mixen av fyra tjejer o en tysk ändå rankas som högst. Minna, en godhjärtad tjej med en helt fantastisk röst, för att inte tala om att hon var en självlärd musiker! Amis - den lite mer emotionella - stod helt klart för sällskapets mest oermotståndliga puppy eyes. Patrick - en givmild person o grym surfare - hade kanske lite för mkt kärlek till Maja men lite för lite för kärlek från andra män. Alexandra - den påstådda "mamman" (märktes inte första natten...eller annars heller) - var den absolut mysigaste. Dock har jag inte en aning om var jag ska börja när det gäller Anna, hon är helt klart resans guldklimp. Jag har förmodligen aldrig skrattat så mkt i hela mitt liv, hon spydde ut det ena skämtet efter det andra o hade så många egna roliga uttryck att jag önskar att jag spelat in varenda en. Bildbevis finns ändå på hennes partytricks, mysfylla o behov att bevisa att hon inte är full...när hon är full.
5 min utanför den lilla staden finns tre lika små stenar - Julian Rocks - som likt staden självt lyckas förvåna en med galna proportioner. Jag har varit och dykt på 2 av världens 5 bäst ansedda dykplatser, men jag tycker ändå att den här platsen tar priset. Det var så sjukt många hajar, rockor o stora fiskar koncentrerade runt klipporna att det i princip var omöjligt att ta in all information, trots att vi gjorde två dyk!
Det var tråkigt att lämna staden, jag hade gärna stannat mkt längre om jag kunde. Några månader faktiskt, för här fann jag ytterligare en passion; surfning. Jag har långt kvar o känner mig långt från klar. Kroppen orkar nog inte så mkt mer för nu, då jag slagit skiten ur axlar, ben och huvud. Dock är jag lyckligt lottad med tanke på hur pass farliga situationerna, var inte klokt att surfa de stora vågorna som nybörjare. Så med ett bra antal sår, blåmärken o en sträckt nacke är jag tacksam för så milda skador o nöjd för en vecka framöver...sen är det dags igen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar