Så då var man på Australiens kanske vackraste plats - Fraser Island - o gissa hur många bilder vi har? Några, men inte våra egna. Anledningen? Nu ville jag väl egentligen inte skriva det här, men jag får skylla mig själv o bita i det sura äpplet. Kameran var nämligen inte stulen, utan kvällen innan hade jag med kanske liiite för höga halter alkohol i blodet lagt den på en plats som jag aldrig lagt den förut. För att göra hela upplevelsen till ännu hårdare njurslag, så hade jag den ju självfallet i väskan runt hela ön hela tiden, MEN var alldeles för lat för att ta en snabb titt o se om den faktiskt låg där eller inte. Nu - ett bra antal hatblickar och pikar från Henning senare - så får jag lov o säga att lärde mig min läxa o förhoppningsvis så gör jag det inte igen...för fjärde gången.
Själva upplägget är rätt galet; man trycker in 11 pers i en offroadbil med massa mat/alkohol o två förare från gruppen (Henning o heta Milenka) som aldrig kört offroad förut. Så kör man runt på den här underbara platsen - som är världens största sandö - o tack vare den minimala populationen, så är allt här genuint o rent. Det jag älskade mest av allt var det faktum att man kunde dricka direkt ur källan Eli Spring (med en cool ål o hans posse till fiskar) och den urlöjligt vackra Lake Mackenzie. Den senare hade dessutom exfolierande sand då sanden bestod av 90% silicon. Jag såg till att smörja mig ordentligt, men gick inte så långt som tjejerna; "This feels awkward". Konstigt reaktion med tanke på att de har sand i käften! De flesta lämnade dock platsen med välbehag o den lenaste huden sen barnsben.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja när jag tänker tillbaka på själva sällskapet, det var ett djävulsk roligt och vackert gäng. Om man ska ha nåt att gnälla på så är det att man börjar bli gammal, varenda jävel som reser är under 20! Vem fan är 18 nuförtiden? Antar att det är bara att acceptera att lederna knakar, håret faller av o att vissa saker i speciella regioner inte fungerar som de ska längre.
Nu var idén att vi skulle enbart skriva om Frasier, men på grund av alldeles för mkt kul har vi inte hunnit skriva blogg o hamnat efter lite, men här får ni även lite om staden Brisbane; I första anblicken finns det egentligen inget speciellt med staden, men det hände skumma jävla grejjer. Vi kunde inte hitta vår älskade mataffär Woolworths, så vi frågade två tjejer om de visste var det låg. "Sure, we'll show you the way", för att en halvtimma senare vara hemma hos dem via en taxifärd. Vi vet inte riktigt hur det gick till, dem bjöd på mat o boende över natten efter lite festande o begränsingarna verkade helt borta. Jag o Henning kollade på varandra o skrattade till i princip var tionde minut, för enligt vissa så sker inte såna här saker i verkligheten. Det här var äntligen vårt bevis på att Harold & Kumar inte är överdrivet, vilket var väldigt glädjande o nu kommer den efterlängtade repliken:
In your face Hans Wiklund...ditt fån till kritiker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar